Idag är det ett år sen, 12 månader, 52 veckor, 365 dagar som min Corvette dog. Tiden går så himla snabbt - jag har ingen direkt koll på något egentligen. Bara att jag saknar honom så fruktansvärt mycket vissa dagar. Och på hur mycket jag verkligen jag ångrar att jag någonsin lämnade iväg honom. Hur hade saker och ting sett ut om han fanns kvar?

Mitt liv består i princip av att sova,äta,plugga,festa,festa,festa och jobba någon gång då och då. Jag börjar bli sliten. Alltför mycket alkohol har runnit ner alldeles för länge nu.
Och sen då.. Hur gör man för att inte såra någon annan när en tredje sårar en själv och det även är en fjärde inblandad? Hur löser man den situationen. När man egentligen vill ha någon man inte kan få, för att sedan träffa en annan som tycker om en för mycket, för att sedan såra en tredje för att man sedan väljer en fjärde som man kanske inte alls vill ha egentligen? Är det närhet? Trygghet? Vad handlar det om? Varför sätter man sig i så konstiga situationer - när man egentligen har ett kind of good heart. Sammanfattning är ju faktiskt; I'm better off on my own.

Sen är det ganska konstigt hur vissa personer försvinner och hur mycket man kan sakna dem.. Hur mycket man inser att man behöver dem. Men det finns ingeting man kan göra åt saken riktigt. Jaja..


Why do I want you?
Now that I can't have you.
Why didn't I just want you
Back when I had you?
- Emilia