Varför är man så jävla svag för vissa människor.
Man kan inte ens se på dem längre.
Varför är det så?
Varför finns svaghet?
Vem kom på det?
Funderar seriöst på att googla.

Och varför ihelvete tänker man på helt fel människor när man träffar någon som är bra?
Hur det va med någon annan, är man inte redo för att släppa in någon annan?
Eller vad handlar det om?

Jag vet bara om att jag är så sjukt svag för två riktigt fina. Fortfarande finns de så nära men ändå så långt bort. En svaghet som växte fram, som fick hjärtat att dunka extra hårt, leende som kom så fort något eller någon gjorde så att personen blev påmind. Och den andra, direkt svaghet, från att drunkna till att leva så som man aldrig levt. Om båda stod framför mig och jag fick välja, hade jag ens kunnat välja? .. jag hade nog inte kunnat välja. Eller jo det hade jag nog kunnat, jag hade tagit min längtan. För jag längtar fortfarande, varje dag, lugnt och stilla.. Ibland försvagas det och ibland blir det så starkt. När försvinner svagheten,, kommer den att försvinna?

Jag hade velat börja om från början, med ett helt hjärta och ett rent tankesätt.
Men det jag har är fucked up hjärta, fucked up tankesätt..
Och att ingenting är OK just nu.