Skulle man kunna dö för kärlek? I vilken bemärkelse lägger man vilken kärlek i? Om jag skulle kunna dö för mina vänner? Svaret är väl enkelt, en del skulle jag kunna dö för. Om jag skulle kunna dö istället för någon i min familj? Ingen tvekan. Om jag sätter deras lycka framför min egen är också självklar. Alltid, deras välmående är viktigare än min egen. De personer som man lägger allra närmast hjärtat, skulle man kunna dö för - finns det någon som är så självisk att inte kunna göra det? - Ja det finns det, och den personen skulle jag inte kunna ge allt till. För två år sen hade jag kunnat de, för då var vi hela, en komplett familj. En helhet - som inte finns längre. Men vi har alla läkt på vårt sätt. Helat våran tillvaro. Men det är inte de jag vill gå in på idag.

Jag vill drunkna i mina egna tankar om kärlek, hopp, framtid, längtan saknad. Är det längtan man vill ha? Att vilja ha någon så mycket att man själv inte vet hur tankarna snurrar runt. Är det längtan att man inte vet hur det skulle kännas att ha hans armar runt en när man vaknar, är det en efterlängtad kyss med en spänning som går att ta på? Är det att man är korkad nog att gå alldeles för långt på för kort tid, när allt egentligen är förstört, man vet om det själv. Men fortsätter att spela så som det inte var något egentligen, bara för att se hur långt man kan gå - innan något händer - vad skulle hända? Vill man ha någon att skratta med, någon som är bra på alla sätt och vis. Någon som kan ta hand om en, skydda en, på ett djupare plan, förstå en. Se det som ingen annan ser. Men om man har testat på den kärleken, och det inte gick vägen, ska man då testa på något annat?

Jag tror på längtan, det gick inte bra. Men det är de närmaste jag kan komma när jag själv fick känna mitt hjärta dunka, efter så lång tid. Längtan, jag längtar fortfarande. Varje dag, stilla och lugnt. Speciellt idag längtar jag.