Mitten av januari, runt 3-4 på morgonen, snön börjar falla.
Allt är tyst, inga bilar, inga oljud.
Bara stora vita flingor som dinglar ner på marken och fastnar i träden.
Och där sitter jag i kylen, med en stor varm filt och med en stor kopp the.
Ett djupt andetag och den isiga luften gör att mitt inre fylls av ett lugn som
är få förunnat.
På något sätt ensam - men samtidigt så nöjd.

Den känslan har jag nu, - fast jag håller på att dö inombords.