Vinter;
Det nya året började i all sin enkelhet väldigt nyktert. Vi hade ett fint nyår och hängde med de allra bästa. En födelsedag kom och försvann, fast etsade sig ändå vackert kvar i minnet, efter rollspel och dockteater. Träffade en fin människa ett tag, som idag är en ytlig bekant. Det där med att bli kär i mig på två dagar är en desperat gärning efter ett förhållande. Jag fick hånglat en del, så var nöjd med det ändå. En gammal vän var borta under hela vintern, och tur var det efter hundra gräl och dispyter. Några 25 års fester kom och gick, gjorde bort mig duktigt under 3 fylledagar på en vecka, mer än vad jag brukar göra på ett år. (Det skulle sedan komma fram att detta var bara början på ett rent fylleår). En roadtrip på 130 mil avverkades i sin enkelhet över en iskall fredagnatt med min fina Kajja och Mr Mask. En vän skulle även komma att gå bort under en iskall onsdag, för att veckan efter ha möjlighet till ett farväl som etsade sig fast och lämnade kvar ännu ett djupt sår, som med tiden läker ut till ett vackert ärr. Blev sedan utsedd, till att vara en av de tre som skulle senare hålla i årets nollning. Just då, undrade jag faktiskt hur i helvete jag tänkte. Jag var en utmattad själ.

 

Vår;
Våren kom och våren var galen och helt fantastisk. Gjorde några tripper till GBG, och det var fint. Vi festade, hårt och glömde tanken på morgondagen. Förberedelserna inför kommande nollning var ett faktum och vi slet som djur för att få ihop både nollning, skola och umgänge. Under denna tid kommer även en fin pojk in i mitt liv, som senare skulle bli någon jag vart kär i, och sedan blev tillsammans med. (Mer om det senare).. Vi köpte biljetter till Green Day, för att vi ansåg att det skulle göra vår början av sommarlovet till det bästa.

Sommar;
Sommaren började för oss, med en helt fantastisk helg. Med en hård avslutningsfest för skolan och för att fira in sommarens galenskaper. Oboy, vad vi gjorde det bra. Vi var helt fantastiskt galna, fulla och styrde upp så ofantligt många dumheter. Detta skulle bara vara början, på de svek som jag gjorde mot han som jag tyckte var väldigt fin då. Och sommarens galenskaper, skulle även bara vara början på de svek jag själv fick uppleva. Jag och Emma levde ett tag samboliv, vi arbetade ihop, vi bodde ihop, och vi festade. Det var mängder av parkhäng. Det var galna fester (speciellt de gånger jag blev singel under några dagar). Och vi mer eller mindre drog ner oss själva i fördärvet, men herregud vad roligt vi hade. En dag utan en öl fanns inte på kartan. Och alla dessa blåmärken som skulle pryda vår kropp att folk i vår närhet skulle komma och tänka att vi nog misshandlade varanda. En gammal vän kom tillbaka och med denne, spenderade jag mycket tid, att jag glömde han den andra, mer än en gång. Det blev fuskdejtande, som slutade rent kaotiskt. Men ack, levande var jag. När sommaren började lida mot sitt slut, bokade jag och Emma en resa till utlandet, för att få någon semester innan vi skulle ta oss an skolan igen. Nollningen drog igång, långa dagar, tusentals timmar av arbete och blod, svett och tårar korsade våra vägar. Vikten raserades till ingenting och orken låg på minus. Någonstans på vägen försvann min fina pojk, för gott hoppades jag innerst inne, men icke. Nollningen tog slut och det var det roligaste jag gjort detta år, trots de förluster och energilösheten som uppkom under vägen. Jag och Emma ändrade om i sinnet och packade väskan, och jag gjorde inofficiellt slut med han den dära, för gott. Resan var lycka som inte kunde beskrivas med ord. Känslor som vi trodde hade slutat existera tog sig sin plats i våra hjärtan och sinne igen. Och veckans galna festande och umgängeskrets gjorde att vår livslust och energi började på nytt brinna i våra kroppar.



Höst;
Hösten kom fortare än fortast och den energi jag trodde var tillbaka försvann ganska snabbt igen. Skolan hängde som mörka moln och lusten av att resa och se världen gjorde sig åter igen påmind så som ett piskrapp på käften. Kajsa gav mig en underbar födelsedagspresent som är ingraverat förevigt. And I'll love until the day I die. Efter ett mindre breakdown tog jag emot höstens vackra färger och de miljoner timmar av plugg och, det gick. Sarah kommer under denna tid in i mitt liv, för att föralltid stanna. Att festa varje helg blev ett självklart kapitel i våra liv och det är nog också så det kommer att fortgå. Under alla dessa knasiga fester, fick jag hångla tills jag nästintill tröttnade. Men som Amie sa; Ja vi vet ju alla hur mycket du älskar att hångla. Gisse ankan, kom tillbaka i mitt liv och efter det har det varit väldigt givande samtal om prat om allt och ingenting. Det är fint. Hösten valde att övergå till vinter väldigt snabbt, och här sitter jag idag, med en hel del fantastiska minnen, en del svek som fortfarande svider i sin frånvaro och en ondskefull jul som äntligen lider mot sitt slut och framför allt tusen lärdomar rikare.

Årets vettigaste lärdom;
Inled inte något seriöst om du själv inte är seriös med det. Även om du tror att du är det men inte vet. Låt det istället vara. Och inled för gudsskull inget om du är mer sugen på att göra allt annat än att vara med just den personen, och till det sista. Inled INGET om du fortfarande har känslor för någon annan och besitter stora svårigheter att hålla dig ifrån den personen. Inled inte heller något, om du tror att det hade varit nice att vara kär, när du innerst inne vet att du inte kan bli kär.

Årets stora frågetecken;
Människor som blir bästa vänner med en människa på en månad. Det går, visst gör de det. Men som jag och Amie hade en lång diskussion om idag, de människor som är begåvade med alldeles för stort bekräftelsebehov och som försöker stjäla andras vänner och som sedan, är så pass intensiva att man på något sätt väljer att backa. Att de personer sårar, varje gång och aldrig tänker ett steg längre. Frågan är nog att de säkert gör det med flit. Men den stora frågan är; inser de aldrig att ENOUGH IS ENOUGH.

Nästa år;
Min framtid ser galet ljus ut.