Och nu tar jag ett djupt andetag och ett försök till att trycka ner allting i lådan.
Armarna värker, hjärtat värker men det måste gå.
Det bara måste gå.
Det bara måste lösa sig.

Så jag släpper taget lite till och trycker ännu hårdare.
Släpper taget helt och försvinner in i dimman.
Jag får ta tag i detta imorgon.
Det bara måste lösa sig.