"Det är i mötet med andra som vi finner oss själva"

Det är faktiskt mycket tankar som cirkulerar i mitt söta blodsprängda huvud just nu. Och det kan tänkas att jag är deppig, men det är jag faktiskt inte. Jag bara .. tänker, på världsliga saker.

Som till exempel det här med kärlek. Kärlek mellan två personer - en ganska festlig och unik grej faktiskt. Ungerfär omöjlig att uppnå men fortfarande väldigt trevligt, säkert på många sätt och vis. (Notis; sjukt ospexigt att jag hittar NOLL bra musik för mitt humör just nu.) För att återgå, kärlek. Liksom. Det finns så många olika sätt att se på det. Kärlek skulle kunna vara att hångla, med hur många som helst vilket jag själv anser är ganska spexigt. Men sen är det dära att i slutändan så vill man ju ändå hitta EN person som man vill hångla med hela tiden och man kan inte tänka på något annat hångel än den personen. Det är fint de, gäller ju dock att personen ska vara bra på det också.

Känns lite som att jag spårar på ämnet.. Mhm..

Kärlek. Roligt ord.
Det som är det häftiga med kärlek är faktiskt när man hittar någon, och faller direkt. Sådära hejdlöst ner i avgrunden för att inte veta när man kommer till botten. Alltså, man skulle kunna offra allt bara för att få vara i den personens närhet och känna hur levande en person faktiskt kan få en att vara. Jag har faktiskt upplevt den känslan en sisådär två gånger i mitt liv. MAGISKT är det. .. När man drunknar i någons ögon och alla människor runt omkring en slutar att existera för en kort sekund. 

Och spelet, som spelas. Det är magiskt. Javisst är det bra och nice och så med öppna kort?! Men hallåå.. Vill du få allt serverat hela ditt liv eller?! Nej skulle inte tro det. Det är SPELET som vi är ute efter. Passionen, bråken, galenskapen, sjukt bra hångel (när man väl får hångla vill säga) .. Ovissheten, sekunderna av lycka. Jag älskar det!

Fast egentligen så är kärlek en ganska världslig sak, för det dära föralltid du trodde fanns försvinner någon gång. Och det intressanta är faktiskt vägen tillbaka, ur smärta, hur du väljer att hela dig själv efter ett breakdown. "I make no apologize for how I choose to repair what you broke".

Jag själv angående kärlek, vänder kappan efter vinden. Ena dagen vill jag vara någons värld och ha allt det dära med öppna kort och grejer för att jag nästa dag vill spela, och jag vill spela högt. Seriösa grejer får det att krypa i skinnet på mig och jag väljer att tacka och gå. Jag tror jag ska skriva en brukanvisning på hur man får mig att falla för någon. Fast iofs.. Det hade nog inte funkat det heller, eftersom .. Jag vill liksom aldrig fullt ut. Jag är inte redo någonstans. Jag vill nog bara hångla.

Så i nästa korsning, ta vänster och ta en kölapp för hångel med mig. (Bra sådant är ju ett plus i kanten!)

Ääääh. Nu måste mitt trötta huvud få sova!



Ps/ Om någon vill veta så har jag bakat bröd idag och så har jag hängt med Sarah och Johoo. Och jag har ångest för skolan och jag har färgat håret. Hejdå.

"There is no sense in playing games when you have done all you can do"