Ibland så bara svämmar det över. Som ett badkar med alldeles för mycket vatten, som att koka vatten på för hög värme helt utan kontroll. Som en människa i en hel värld full av människor. Ibland glöms du bort, ibland är du någons värld. Ibland gör du någons dag. Ibland sårar du någon. Ibland får du någon att skratta. Ibland får du någon att bli arg. Och om du tänker efter, det finns biljoner av människor ute i världen, allt som krävs för att du ska må bra är några få av de människorna. Du vet egentligen aldrig vilka, för varje dag, varje år skapar du dig nya kontakter. Du får nya människor att skratta, att bli sårade, att bli ledsna, få deras hjärtan att smälta. Men i slutändan så är det så att alla de människor du möter, om så bara för en kort sekund, sårar dig eller någon i din närhet. Det finns inte en enda människa som inte har blivit sårad eller som sårar. Och egentligen ska du bara hitta de människor som är värda den uppoffringen. Det sägs att att en människa inte är värd dig om den personen får dig att gråta. Men alla människor får dig att gråta. Det är helt omöjligt att komma ifrån den faktan. Det har aldrig påståtts att livet skulle vara enkelt, men ibland, i vissa stunder så undrar man faktiskt om det är så att det verkligen ska vara så svårt som det ibland är. Det finns ingen som kan ge dig ett svar på den frågan. Vi ställer miljoner frågor, men vi blir aldrig nöjda med svaren. För svaren du får gör att du får fler frågor. Och allt vi gör i slutändan är att undra varför.




And the hardest part
Was letting go not taking part
You really broke my heart

And I tried to sing
But I couldn't think of anything
That was the hardest part

I could feel it go down
You left the sweetest taste in my mouth
Your silver lining the clouds
I wonder what it's all about

I wonder what it's all about

Everything I know is wrong
Everything I do just comes undone
And everything is torn apart

Vägen till Emilia Lunds hjärta del tre; Den går genom Vladimir Hedbergs hjärta.

Och just nu; Sitter och stirrar in i en mörk vägg och undrar i mitt stilla sinne hur allt kunde gå så fort och varför det fortfarande går så fort, för i ärlighetens namn, jag hinner inte med.