Precis hemkommen från den bästa veckan i mitt liv. Där jag för en gångs skull inte kan finna ord för hur lycklig jag har varit och hur lyckan tog sönder min kropp av alla skratt, gemenskap, närhet. Perspektiv är ett bra ord som stämmer in, för det är det jag har fått.

Och de känslor som snurrar runt i min kropp just och som tär på mitt hjärta, min själ och mitt sinne är inget jag kan dela med mig av då jag anser att det skulle göra mer skada än nytta för de som skulle få veta. Jag vet iaf om, att det kommer ta tid innan jag kommer ta mig samman.
Till dess kommer jag försvinna ett tag. Försöka komma på en lösning, eller flera.

Men lyckan, som inte kan beskrivas i ord kommer i ett härligt bildregn istället.





















Okej, ett urval av 500 bilder, och nu avgår jag.