If you leave, I won't cry
I won't waste a single day
But if you leave, don't look back
I'll be running the other way


Så himla ogenomtänkt och dumt att gå ut och dricka alkohol, när man inte är på topp i varken sinne eller humör. Så istället för att spendera söndagen till att mysa att den ljuvliga gråa, regniga hösten har kommit så sitter jag istället med en fruktansvärd huvudvärk och en varm kopp kaffe. Sen sitter jag även med hundra tankar om varför jag beter mig på ett visst sätt när jag har alkohol i kroppen. Om det jag säger är sant eller om jag ljuger?! Fast å andra sidan så vet jag om att jag inte ljuger, jag kan däremot ha en tendens till att överdriva lite smått. Men sen fick jag ju faktiskt sagt allt jag ville säga, och jag är egentligen bara tacksam. Sen att jag tvunget skulle gå ett steg längre är för att du var ett substitut för något annat jag vill ha och längtar efter. Eller nej, det där var elakt sagt.

Vi kan säga såhär; jag vet inte hur eller varför jag ens försöker få ordning på de tankar och känslor som snurrar men en sak är iallafall säker, det jag känner för vissa saker, har blivit så extremt mycket starkare.

Jag kan inte beskriva min saknad med ord, men gudarna ska veta att det gör ont.