Det finns en historia, som få pratar om men som många vet om. Denna historia tänker jag dela med mig av, tagen från någons tankeverksamhet;

"Vi skulle kunna tro att det alltid var samma sak, varje vinter när snön och kylan lamslog ett helt land. Men faktum är att vid vissa tillfällen och vid vissa tidpunkter fanns det ingen tanke på att kyla och snö skulle kunna stoppa hon den dära. Hon som efter diverse dagar, där tyngden att gå upp på morgonen gjorde att hennes kropp lamslog henne så som kyla och snö, skulle lamslå oss andra. Hon lyckades alltid på något sätt överleva det mesta och hennes psyke var starkt som få. Kanske var hon förvirrad men inte mer än alla andra. Hennes tankar var djupa och delades inte med någon, förutom henne själv. Hon kunde ses springandes sent på kvällarna för att få bort den kvävda känslan av att aldrig riktigt lyckas trots att hon i våra ögon alltid gjorde det. Så hon sprang tills tårarna slutade rinna, tills varje andetag rev sönder hennes inre, tills tankarna skingrades och illamåendet kom. Och hon sprang till benen vek sig, tills magen krampade i motstånd och förlorade sitt innerhåll. Men det fanns inget som kunde hindra henne från att resa sig och fortsätta. För just i det tillfällen när hon var dränkt i svett eller snö - ingen kan veta. Försvann alla tankar, för att hon sprang ifrån allt hon inte kunde hantera. Hon den dära tjejen var belovad med orden att hon skulle komma längst i sin karriär för att just hon hade ett starkt psyke efter allt hon hade gått igenom. Folk skulle komma att prata om denna fina tös, hon som sprang, hon som alltid log, och skrattade tills magen gjorde volter. Men det fanns något ingen egentligen förstod, att just hennes mening med livet var att förändra saker, att göra underverk, att åstadkomma något från hennes egen smärta. Vi runtomkring henne såg henne som vanlig, ingen speciell egentligen. En dag sågs hon inte springa längre, det hördes inga ljud från hennes smärtsamma andning. Folk undrade vart hon hade tagit vägen, hon den vackra lilla tös som skrev dikter om svarta änglar vid tio års ålder. Hon var försvunnen i många år, tills det en dag kom fram att hon hade lyckats. Hon fick världen att tappa hakan, och hon den springande tösen med smärtsam andning blev på något sätt alltid ihågkommen och aldrig bortglömd."

PICS.