Det har gått drygt ett år och äntligen så märker jag själv hur jag har släppt dig och hur du nästan aldrig kommer in i min tankeverksamhet - det gör mig lycklig. Du är på hundra mils avstånd i sinne och hjärta och jag ler inombords. Eller så är det för att jag har så sjukt mycket att göra?

Skolan, börjar bli riktigt mycket och är ganska svårt.
Nollningen, alla dessa möten, all planering, allt förarbete. Allt ansvar.
Arbetsintervju, och jag håller tummarna in i själen.
Fixa så jag blir kontaktperson med.

Jag är fan så grym!

Jag andas ner friskt luft i mina lungor!!!
Och bara för att så tänker jag äta massa saker min mage inte klarar av, för det förtjänar jag!

Jaha, att man kan bli så jävla djup bara för att man har klippt en flaska vin och en chips påse..
Om man ska ta och lösa lite världsproblem bara för att? - också kallat lyxproblem..

Och folk kan undra varför jag är knepig och komplicerad?
När folk är jävligt onormala och de inte vet vad tid betyder?!

Som sagt, hela livet är fullt av misstag och "tänk om"..
För det är just så jag tänker, tänk om, tänk om..

Tänk om jag hade gett dig allt jag hade i höstas?
Tänk om han som tog mitt hjärta aldrig kom tillbaka?
Tänk om jag hade varit snäll och visat vilken bra tjej jag är.
Tänk om jag hade gjort alla rätt så jag hade sluppit sitta och sakna dig i all oändlighet.
Men det roligaste  är att jag inte ens vet vem det är jag saknar längre..

Om jag hade kunnat välja.. Så hade jag just nu valt min raka motsats..
Han som gjorde mig lycklig genom att bara finnas, han som alltid såg till att jag aldrig frös, han som kramade mig hela natten när jag var rädd. Han som fick mig att le när jag fick ligga i hans famn. Han som gav mig sitt hjärta.
Och det var också han som fick ta mina hårda ord, han som aldrig fick veta vart jag stod när han stod framför mig. När han frågade om det bara var Han som gällde och jag som svarade att det inte var så, trots att det var precis så det var.

Han som jag insåg alldeles försent att jag föll för - hans leende som gav min vardag ljus.

SOM SAGT, kommer nog radera detta imorn..

Snön fortsätter att falla och jag tänker falla med den in i drömmarnas land.

Hejhååå

2009 i korthet

Januari - Maj

Började året med att vara nykter och massa mys :) Fyllde år, kunde vi dock skippat eftersom jag bestämde mig för att aldrig bli äldre. Min mormor gick bort den 5:e februari, vilket gjorde allt konstigt men samtidigt väldigt skönt för oss alla som var inblandade. Februari kom och gick med en massa fest. I januari fick jag ett besked som jag länge hade väntat på. Så den 26;e mars var jag tvungen att sitta mitt emot min värsta mardröm. Många av mina nära och kära tog sig hem till Halmstad bara för att vara det finaste stödet som jag kommer tacka dem för hela mitt liv. Äntligen fick jag ut allt som har hänt och hela världen fick veta och rättvisan kom till sin rätt. Dagarna efter var en mardröm, tack vare underbara vänner och en underbar familj överlevde jag detta. Jag träffade en hel del fina personer vid denna tid med som gav mig närhet, kärlek och allt som man kan tänkas behöva. Jag fick ta en del av ett underbart gäng som många av dem blev mina bästa vänner. Vi festade otroligt mycket och levde livet så som man ska när man är ung. Jag mådde bra och jag var lycklig.

Juni - Augusti

Juni började galet, sommaren såg lovande ut. Vi festade, vi umgicks, vi jobbade. Midsommar kom med en hård helg vilket resulterade i att 3 dagars bakfylla till halsfluss, så jag gick miste om den första fina, varma veckan denna sommaren. Jag gjorde en resa upp till Sthlm, där jag och min bror skulle flyga luftballong - vilket blev inställt ännu en gång. Jag beslutade mig för att stanna en vecka extra för att få umgås med Anniina och vi festade och drack i 10 dagar utan en tanke på att det fanns en morgondag. Vi mådde bra. Jag kom hem, jobbade mig sönder och samman. Psykiskt påfrestande vilket ledde till att jag jobbade med feber i två veckor. Sinnes.. Hann med en mängd all in fyllor. Levde för dagen och glömde morgondagen. Tog även en tur till Sthlm igen med min syster och Malin, där vi såg Coldplay - den bästa konserten ever. Nollades 20:e augusti vilket gjorde att jag fick vänner för livet. Och de fyllor som jag missade i somras tog vi igen flera månader framöver. Min sommar började när den tog slut för andra.

September - December

Vi pluggade, det var ett konstant festande. Festande vi inte tre dagar i veckan så var det något som var fel. Vi hittade på mängder med bus, fick mycket nya vänner. Insåg även - äntligen - att någon jag borde rensat ut för längesen raderades. Träffade sjukt sköna människor. Lyckades även med att sluta döma vissa människor med en annan stil. Hans personlighet lyste i genom och idag kan jag sakna honom väldigt mycket. En finare person går det inte att hitta. Någon annan kom tillbaka och jag valde fel skulle jag självklart komma på när det var försent. Men han finns fortfarande i mina tankar och känslan jag hade med honom överrumplar mig många gånger. Vi åkte till USA för att träffa världens bästa EMO familj! Fick även träffa min bror. Resan var underbar och välbehövlig. Kom hem till ett grått Sverige för att åter igen sätta mig ner och försöka plugga. Det gick, sådär. December kom, jag och min solstråle Kajsa blev amigas para siempre :) Julafton kom och gick. En person sjönk till noll i mina ögon och äntligen så kan jag få väck dig ur min tankeverksamhet. Nyår kom och gick. Fyllorna likaså.



Nu nalkas 2010, och jag hoppas på ett mycket bättre år! 

Idag är det ett år sen, 12 månader, 52 veckor, 365 dagar som min Corvette dog. Tiden går så himla snabbt - jag har ingen direkt koll på något egentligen. Bara att jag saknar honom så fruktansvärt mycket vissa dagar. Och på hur mycket jag verkligen jag ångrar att jag någonsin lämnade iväg honom. Hur hade saker och ting sett ut om han fanns kvar?

Mitt liv består i princip av att sova,äta,plugga,festa,festa,festa och jobba någon gång då och då. Jag börjar bli sliten. Alltför mycket alkohol har runnit ner alldeles för länge nu.
Och sen då.. Hur gör man för att inte såra någon annan när en tredje sårar en själv och det även är en fjärde inblandad? Hur löser man den situationen. När man egentligen vill ha någon man inte kan få, för att sedan träffa en annan som tycker om en för mycket, för att sedan såra en tredje för att man sedan väljer en fjärde som man kanske inte alls vill ha egentligen? Är det närhet? Trygghet? Vad handlar det om? Varför sätter man sig i så konstiga situationer - när man egentligen har ett kind of good heart. Sammanfattning är ju faktiskt; I'm better off on my own.

Sen är det ganska konstigt hur vissa personer försvinner och hur mycket man kan sakna dem.. Hur mycket man inser att man behöver dem. Men det finns ingeting man kan göra åt saken riktigt. Jaja..


Why do I want you?
Now that I can't have you.
Why didn't I just want you
Back when I had you?
- Emilia

En update bara såhära.

Kanske i punktform?
Jag minns inga detaljer.

Jaja, jag har iaf börjat skolan på riktigt denna gången, känns riktigt FINT =)
Hänt mycket, såå eeeh..
Jag har lyckas med detta;
Varit arg
Varit glad

Ja det var nog allt.
JO, vissa saker är avslutade, svagheter har försvunnit.
Men nu har jag ett svartfläckigt ansikte och en mage som har lagt på sig tre kg, :)
Men jag gillar't.

VLADDE;
om du mot förmodan skulle få för dig att läsa detta, så kan du fan ta och ringa mig. Eller iaf säga att du hatar mig. TACK BRA HEJ FÖR MIG.