• Bra vänner ska man ta hand om. Och det är sant, verkligen sant. Sen finns de ju människor som inte förstår vad detta innebär. Jag har många vänner som både har kommit och gått under åren. Jag har även vänner som jag inte alls har ställt upp för som jag kan ångra. Men som sagt mina vänner är nog de jag lever för. Vem skulle annars göra din dag bra? Vissa människor jag umgås med gör mig så glad genom att bara finnas. Jag tänker inte nämna någon så har jag inte heller glömt någon. Men ni finaunderbara människor som finns och som jag får träffa varje dag (vissa har jag på långt avstånd). Ni betyder liksom allt,..
• Sen har vi Halmstad. Det finns så många människor som klagar på Halmstad (Vadfan har den staden gjort er?) Det finns människor som klagar på människorna som bor här. Men då ska jag berätta för er, umgås med dem som gör det roligt då. "Det blir inte roligare än vad man gör det till". Det kan jag hålla med om, och visst har jag som alla andra mina dagar när jag är så trött på Halmstad, befolkningen osv. Men jag har alltid lika roligt när jag går utanför dörren här, och det kan bero på att jag bara umgås med roligt folk. Folk som ser till att det händer saker runt en hela tiden. Jag trivs i Halmstad, men jag kommer inte stanna här föralltid. Jag har en hel värld att checka läget på innan jag tänker bestämma mig för vart jag ska bo.
• Sen har vi folk som mår dåligt, jättedåligt. Vissa som mår så dåligt för att få uppmärksamhet, lägger ut bilder som annat folk inte vill se. Jo men vi vet att du mår dåligt men man tröttnar på att hjälpa när allt är en jakt för att få uppmärksamhet. Men okej, vi har redan människor som mår skit utan att ens berätta de. De är mer farligt än de andra. Jag själv är en människa med mycket tankar och jag har ett stort bagage som jag bär med mig varje dag. Men jag låter inte det ta mig, även om jag kommer i mina svackor. Jag tänker inte sitta hemma varje dag och undra varför jag föddes, jag lever av en anledning och den anledning ska man fan ta vara på! Så de som mår skit, sök hjälp, hitta vägen tillbaka, det är svårt och det är hur många hinder som helst, men det går. Det är ju inte precis som man ska gömma sig i ett svart hörn och skära sönder sina handleder, precis som de hjälper! Aaah.
• Sen har vi de människor som spelar sitt fula spel där allt i slutändan går ut på att personen behöver så mycke bekräftelse så man spyr. Spelet spelar vi alla och de flesta tål spelet även om de ibland förlorar men man ger sig alltid in i spelet igen fast med mer erfarenhet om att kanske lyckas nästa gång. Är det någon som har hört uttrycket: "kör med öppna kort"? Jag tror inte att folk fattar hur viktigt det är med ärlighet, varför ska man såra, bedra när man kan vara ärlig redan från början?

Och nu kom jag på att jag inte orkar skriva upp fler punkter. Såhär har ni en Emilia som idag anser att människor är hemska odjur, puss på det! Nu ska jag hem till frugan för en kaffegök.