Det är höst och det ger mörker och oftast kasst väder.
Och alla människor blir mer eller mindre halvdepp, stänger in sig, osvosvosvosv.
DÅ ÄR DE SÅ JÄVLA GOOD ATT MAN HAR SÅ BRA MINNEN FRÅN SOMMAREN SOM GICK.
För med såna minnen kan den värsta höstdagen bli så jävla ljus.

Typ som min sommar vart en av de bästa sommrarna ever.
På sommaren längtar man alltid till dagen efter även om man har skitkul dagen innan, för man vet att dagen som skulle komma skulle nog bli minst lika bra om inte bättre. Fanns inga deppigheter som att nej nu var de måndag eller jobb. Utan allt gick som en räls. Och jag hade aldrig någon koll om när var hur någon skulle komma eller vad som skulle hända. Så typ när någon random snubbe som såklart också är en väään ringde kl 4 å morgonen och både var dyngraka, sjäälvklart ställer man upp och ordnar efterfest, fem minuter senare är hela stället invaderat och ölen rinner ivääg.. Sen vaknar man av den vackraste synen ever, fem pers i min sängen golv,soffa allt är invaderat av alkoholister och på nått jävla vänster vart de mobiler upptejpade på väggen och ingen fattade något och oftast har ingen minne av hur eller varför vi kom hit eller vad vi egentligen drack. Sånt är så KUL.
Eller när man får besök, eller rättare sagt blir våldgästad mitt i natten när man själv är nykter och de slår sig fram för att få sova och sen låser en av dem in sig på toan och tror att han kommer dö där inne för att han inte kommer ut, så även om jag fick max en timmes sömn den natten var jag ändå gladast i världen när man skulle dra till jobbet halv sju morgonen därpå. Eller alla gånger jag har vaknat och det står en ny present i lgh, allt från skyltar till brandstolpar, kundvagnar.
Under dessa månaderna skaffade jag mig en man, jag blev en fru, upptagen var jag. Hela sommaren. Vi kunde inte leva med varandra men utan varandra funkade vi inte. Vi var nog de bästa gifta paret man kunde tänka sig liksom. Tyvärr gick det inte som vi ville tillslut så vi fick göra ett breakup nu på hösten.. Men som ni vet äkta kärlek rostar aldrig (eller okej den första men iaf).. Så nästa sommar kommer jag lätt kunna ta min Man tillbaka, vi har ju ändå våra ungar att ta hand om även om han nu mördade en av dem för någon månad sen. Ger han en tyst minut.
Känns som att jag bara fick berättat om två dagar av min sommar, men IAF, den vart bäst.
Alla var så jävla bra.
Alltalltalltallt.


Funderar typ på att ändra stil, inte som min bror eftersom jag har bröst och allt dedära, men jag hade kunnat se ut så typ, eller som min syster,.. Men njae.. Eller göra mamma glad och ta fram mitt eldröda håår, fast njae då kommer alla skylla på min hårfärg när jag är störd, vilket jag iofs ofta använder som försvaaaar..