Okej, jag antar att det är dags nu.

Idag berättade jag för someone om korta delar ur mitt liv och personen  fråga blev chockad över saker jag har gått igenom och undrade mer eller mindre hur jag orkade fortsätta. Och det är nog dels för att jag är duktig på att förtränga och låtsas att det inte har hänt/händer. Om det är ett dumt sätt.. Ja kanske. Men det är dags nu att bli mer seriös, satsa på skolan, bli det jag vill.

Om jag mår bra? Ja det gör jag faktiskt. Har svackor som alla andra har när jag tänker för mycket och låter minnena tar överhand.. Men jag älskar att vara glad, jag älskar att skratta. Jag älskar att njuta av det jag har och en gång hade. Har varit för oseriös för länge nu. Ska ta tag i saker och ting, komma över saker, gå vidare. Har börjat inse att min bästa vän inte kommer att komma tillbaka. Jag har glömt hennes skratt och hennes utseende.. Men ja..

Nu ska jag bara lägga tid på personer som jag verkligen bryr mig om. Personer som finns där för mig och tvärtom.
Jag lever och andas för min mamma, min bror och syster. Jag älskar dem över allt annat och det värsta jag vet är när jag sviker dem. Och jag vet att jag har svikit min bror flera gånger om, att han har blivit besviken. Jag vet om när han skriker, bråkar eller bara försöker prata med mig att det är för att han bryr sig. Men alla gånger har jag blivit så arg. Men snart åker bara han och jag en tur till Stockholm, mys. Jag har alltid sett upp till honom, kommer alltid att göra. För det är sån jag vill bli.

Ja, fler tankar kommer ni nog inte få från mig inte.


Men, jag kommer fortsätta busa :)