Mhm, var i skolan idag och de personerna i min grupp började diskuterar barn, Jag ska börja med att säga att jag har inget emot barn eller ja Oftast. Men för att återgå, de var ju helt sjuka tankar och helt sinnes! Människorna är från 20-24 OCH HEJ ALLA HAR BARN typ. Och det ena med de femtomiljonegrejen kom upp och där satt jag helt tyst för en gångs skull. (ska tillägga att jag var stolt över mig själv). Eftersom jag har en tendens att ofta snacka utan att tänka först så jag beslutade mig ganska snabbt för att smita och hitta kaffe.. Så när jag kom tillbaka efter 20 min så pratade de fortfarande om de. OCH HEJ; Vill du bli mamma åt mina barn? Där satt jag och undrade om jag bara hade drömt en mardröm eller vad? Tillslut kunde jag inte vara tyst längre så jaa.. Öh, slängde mig aldrig ur något dumt utan bara en hel massa tankar. Man kan iaf ha pluggat klart, skaffat ett jobb och man kan iaf TRO att man har hittat den man vill dela livet med innan man ens har tanke på att skaffa barn. Eller har jag fel? Nej det har jag inte. NOG pratat om barn. Jag blir så matt.. på hela grejen, urk.



I make no apologize for how I choose to repair what you broke.
/Emilia