Picking up pieces

En tanke slog mig idag vilket mer eller mindre betyder att jag har använt hjärnan och faktiskt tänkt. När året nu lider mot sitt slut så är det många som yttrar sig med orden; "hoppas att nästa år blir så mycket bättre än det som har gått". Jag själv gör det också, varje år. MEN nu ska jag testa en annan grej. Jag ska utnyttja varje chans jag får och göra en miljon misstag bara för att jag ska ta lärdom av det. (Och nej, det betyder inte att jag ska hångla även om det är jävligt nice med hångel!)


Jag ska njuta av varje dag jag får, även de dagar jag verkligen inte vill gå upp för att ta mig an dagen så tänker jag göra det ändå. Varje dag som går är ett oskrivet blad i mitt liv och det är jag bara jag som kan fylla bladet med liv, ös och galenskaper. Och det tänker jag göra, varje dag!

Och alla dessa grejer jag kan göra bara för att jag kan, tänker jag göra. Bara för att jag kan. Som att klämma i mig en hel påse chips, ha tre-dagars-fyllor, vara smart, öppna alla dessa dörrar för att jag är i början på mitt liv. Jag tänker ha ångest varenda gång jag är bakfull, jag tänker fortsätta med att hata att vakna varje morgon för att sedan inse att jag lever.

Idag öppnade jag en magisk dörr, jag har TUSEN möjligheter. Och jag är så tossig att jag skulle fira med choklad vilket resulterade i "hej-kom-o-hjälp-mig-att-dö-smärtor". Så därför dagens lärdom; sluta ät det du inte tål Emilia!

Och som min kära syster frågade mig häromdagen om jag inte kunde lära mig att bli kär. Nej, jag ska nog inte lära mig det. För det är ingen skill jag besitter. Kärlek skulle sätta käppar i hjulen för mig och alla mina drömmar. Jag behöver inte kärlek. Jag lever på den jag hade för så himla längesedan, och så länge jag inte får något liknande så avstår jag helt. Men hångla, det gillar jag. Och det vill jag. Åååh vad jag gillar att hångla.

Spenderat en timme med Sarah i telefon idag, jag gillar det. Nu ska jag återgå till min chips påse och njuta av vetskapen om att jag har sovmorgon imorn, men jag hoppas jag vaknar pigg vid typ 8 så jag kan kolla på nyhetsmorgon och dricka kaffe! (Jag gillar det)




So now we've come upon the hardest thing I've ever done
It's telling you that I'm a mess
What sort of mess I mean is self-destructive gasoline
The kind that strips you of your best
And while I play instead the way that most would end up dead
You sleep alone at home and wish that I was in our bed
With this I'm telling you my color changes back to blue
How do I ask you this will you help me through


Ps/ Undrar vart i världen jag befinner mig om ett år, t o m mindre än det..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0