Går runt och är småarg lite jämt o ständigt. Något som alltid har varit mitt och min, är plötsligt alla andras om man ska tro på allt som sägs.

Något som har varit min bästa vän är alla andras bästa vän. Någon som jag alltid vetat känt som jag, de dära med att vara någons allt, själsfrände och kan inte andas utan dina andetag. Fast nu, är det ju bara tvivel och egentligen kanske lite övergivenhet, och en hel del sårade känslor. Inte precis så man kan ta upp telefonen och ringa heller, du ligger ju tjugo meter under jorden..